2010-02-22
Efter en kort tids sjukdom var jag tvungen att låta Douglas somna in. Han fick somna in i min famn hos veterinären lördagen den 20 februari. En dag jag aldrig kommer glömma! Under en och en halv vecka så hann jag vara hos veterinären 5 gånger, Femte gången var den sista. Ett lyckligt besked kom på onsdagen förra veckan för han var så mycket bättre, men det hann inte ens gå två dygn då sjukdomen yttrade sig med något annat. Natten mellan torsdag/fredag så kom det blod i urinen. Fick åka till veterinären på fredagen. På ultraljudet så såg jag med mina egna ögon hur illa det stog till i Douglas buk. Det gick inte att göra något åt det. Hon hittade flera fynd och mest illa var njurarna som inte hade mycket funktion kvar. Det hade gått så fort och jag förstog att min älskling skulle inte ha lång tid kvar. Jag har förmånen att välja när det skall ske och jag vill inte att min hund skall lida för att jag vill leva extra dagar med honom. Beslutet att komma redan dagen efter tyckte veterinären var ett bra beslut! Veterinären sa att han var en tapper kille, för han måste ha ont av detta. Nu har jag ett helt dygn och bara krama och pussa på honom. Vi kunde t.o.m leka med bollen på kvällen och han var så mallig när det bara var han och jag som busade och han fick ha bollen i munnen och visa de andra hundarna. Ååååh vilken underbar kväll vi hade, samtidigt som jag var i ett mörker. Han fick äta lite pizza också.. mumsigt. Det dygnet var jag hemma hos min syster och svåger. Ann skulle även följa med till veterinären dagen efter, tack min goa syster för att du har stöttat mig till 100% den senaste tiden!!!! Innan vi klev in hos veterinären så släppte jag Douglas så han fick springa fritt en liten stund i snöyran. Han skuttade runt lite där och såg så glad ut i snöstormen.. helt ovetandes. Allt han gjorde det dygnet tänkte jag.. "Sista gången han får göra detta", "Sista gången....."!!!! Åh massor med pussar fick jag också av honom... "Sista gången..."!!!!
När vi kom in i rummet där det skulle ske så hade dom gjort det så vackert, tänt ljus, släckt lampan, en blomma, ett par fina korgstolar och en biabädd med en skön filt i. Har aldrig varit med om något liknande!! När jag varit med förut så har det varit som ett rutinmässigt veterinärbesök men detta var verkligen så himla vackert gjort! Djursjukvårdaren (en underbart ödmjuk person) satt kvar en stund hos oss och berättade vad som kommer att ske, sen kom även veterinären in som var ny för dagen. Lite jobbigt att få ny veterinär, men han var också så himla ödmjuk och lugn och visste det jobbiga vi skulle göra. Nu fick jag och Ann och Douglas vara ensamma en stund och vi sa allt vi ville ha sagt och vi kramades och pussades om vartannat!!!!! Jag låg i biabädden med honom i min famn och bara kramade om honom till sista andetaget och långt därefter!
En fantastisk hund som jag fått äran att ta hand om i nästan 11 år!!! Jag är så tacksam för att han har fått varit min så pass länge. Men det gör ju så ont att mista det bästa man har, så himla himla himla ont! Just nu lever jag i en berg och dalbana!!! Ena stunden kan man skratta och i nästa sekund så gråter man. Det är just här hemma som allt är så tomt just nu. Känns som att luften står stilla och det ekar här hemma. Guuuuuuuud vad jag vill att han skall vara kvar här hos mig!!!! Jag saknar honom.............
Tack till Arninge djurklinik som gjorde Douglas sista tid så fin! Han verkligen gillade att gå in till er och bli behandlad! Sista gången vi var där så förstog han ingenting utan klev in där och trodde han bara skulle få träffa trevliga människor, lika glad och lycklig som tidigare!!! Och TUSEN TACK Hanna som jobbar där som varit helt underbar!!!
Älskade Douglas, jag saknar dig så himla mycket. Du var verkligen min trygghet under alla dessa år.. du var alltid vid min sida, även på de jobb jag haft, och om jag varit tvungen att lämna bort dig nån dag så har du fått bo hemma hos Ann och Erik. Även om du hade det bra så vet jag att vi båda saknade varandra lika mycket :). Det är så mycket som jag saknar dessa dagar du varit ifrån mig.. Du ligger alltid vid mina fötter när jag sitter vid datorn, hur du alltid gick till sovrummsdörren när du märkte att jag var på väg att gå och lägga mig, hur du alltid stog i dörröppningen vid toaletten när jag var där inne och du öppnade och stängde dörren, hur du då och då "gnällde/tjöt" för att du ville något... Jag frågade vad du ville, och du gick till matskålen eller så gick du till kylskåpet, eller ville leka med bollen eller något annat.. Hur du alltid var så glad när jag kom in i rummet och du viftade på svansen, likaså när du hörde att jag vaknade på morgonen, då viftade du alltid på svansen.. Hur duktig du var på att leta upp saker. Hur snäll du var mot andra hundar. Hur mycket du beskyddade Elvira, katten som du faktiskt hittade utmärglad under en sten för ca 8 år sedan. Jag saknar din underbara personlighet som bara du hade,,,,,, så oerhört mycket!!! Du var så mänsklig! Min goaste kille jag saknar så att krama om dig och känna din lena päls runt halsen som bara du hade. I miss you like crazy!!!!!!!!!!!!!!
Vila i frid min bästa vän! Jag tänker på dig alltid! |
